Att välja glädje

Det faller ett stilla regn på den ungdomliga grönskan. Jag ser björkarna som vajar lätt i vinden, kossorna som söker skydd under närmsta träd och jag ser mig själv avspeglas i fönstret. Ögonen är rödgråtna. Jag tänker att jag vill falla genom den regntunga skyn. Falla tyngdlös genom rymder och landa på en plats långt ifrån denna. För verkligheten här gör för ont, det finns ingen lindring. Men när tårarna tar slut klarnar tanken. Varför gråter jag? 

Jag borde vara jublande glad. Du som jag är så rädd att förlora finns ju nu. Jag kan inte varje dag sörja och fasa för en dag som eventuellt kommer komma när du rycks bort. När och om vet ju ingen. 

Sinnet känns lite lättare plötsligt, lite ljusare och gladare. Jag ser nu molntäcket lätta, ge upp för en sol vars strålar får regndropparna att gnistra likt ädelstenar. 

Snart slår pionens svällande knoppar ut. Snart känner jag doften från smultronjasminen och plockar varma solmogna hallon vid tomtgränsen.

Just nu väljer jag glädjen.