Vad gör du?

Han cyklar

Han finns att se längs vägarna i min barndoms trakter. 
Alltid cyklande, till synes outtröttlig. Alltid på väg någonstans och jag har alltid undrat vart. Saknar han en trygg hamn att komma fram till? Eller är det resan som är grejen, målet spelar kanske mindre roll?
Cykeln är av äldre modell och kläderna liknar något man kan se på en uteliggare.
Ingen väderlek har mig veterligen  stoppat honom. Men nu väntar tiden på på året där värmen kommer omsluta hans kropp och skönheten i den gröna blommande tavla som sommaren bjuder blir hans inramning. Jag kommer på mig själv att unna honom detta. Nu blir din resa, flykt eller kamp lite lättare och behagligare viskar jag knappt hörbart när jag denna tidiga och fortfarande kyliga vårdag kör förbi honom. 
Denna mans utseende har i mina ögon varit oföränderligt. Till och med landskapet har delvis förändrats men inte han. Håret och skägget har växt i takt med att mil på mil har lagts till hans resa.
Han har alltid sett gammal och härjad ut men inte trött och sliten, hur nu den kombinationen kan gå ihop?!
Jag har alltid ställt mig frågande till hans ändlösa envisa stretande på den gamla skrothögen.
Hans blick och sätt att cykla på avslöjar något rastlöst.
Jagar han lyckan, försöker han fly sin dödlighet eller är det ångesten och ensamheten som driver ut honom på vägarna i jakt på sitt sinnes ro? Aldrig får jag veta.
I den cyklande mannens fall blir det tydligt men beteendet har jag anat hos många och även hos mig själv. Vi flyr in i något, bort från något eller till något.
Jag tror att hos oss alla finns en rastlös flämtande låga som aldrig riktigt kommer till ro. Som saknar ett hem och en famn som aldrig sviker. Den vilsenheten dövar vi med alla tänkbara medel men egentligen utan att lyckas mer än för stunden.
De medel vi prövar snärjer ofta vår själ istället för att befria den. Friheten vi trodde oss hitta blir istället vårt fängelse som driver oss på flykt, från oss själva.
Jag hoppas att han kommer till ro någon gång. Jag hoppas att jag någon gång kommer se honom sitta bredvid sin cykel, på en sten i solen med en kopp kaffe.
För mig symboliserar han flykten från det som döljer sig i själens skuggor.
Andra skulle nog bara säga att han måste älska att cykla.