Vad är det för fel?
24.10.2014 08:45
Jag sitter i ett likriktningens omklädningsrum med min dotter och väntar på att simskolan skall börja. De djurmönstrade kläderna hänger på var och varannan krok, jag småler för mig själv, dessa trender som kommer och går.
Sitter och kan inte låta bli att tjuvlyssna på en mans samtal med en vän lite längre bort. Det förs med sådan intensitet att det är svårt att inte lyssna. Han berör allt från träning, pengar, båt, hus, titel, resor mm. Och jag tror mig kunna se en smått imponerad blick från han som lyssnar till detta. Vad är det för fel på mig, tänker jag då. Jag känner mig bara så tråkig, gammeldags och grå. Jag imponeras nästan aldrig över någonting, det måste saknas något hos mig som andra verkar besitta. Är det konsten att leva och förundras eller är det förmågan att anpassa mig till samtidens avguderi, tillbe det alla andra tillber.
Om jag visste. Önskar att uttryck som "wow", "kolla där" eller "jag kan knappt tro det är sant" kom lite mer naturligt hos mig.
Känner mig ofta förlegad, gammal, grå och intetsägande.
De få gånger jag lyfter på ögonbrynet en aning handlar det ofta om något så tråkigt som mod, moral, integritet, tro, kärlek, visdom, för att nämna några saker jag faktiskt går igång på lite. Men hur låter det, mossigt värre.
Du måste börja digga, viskar en röst inom mig, svänga kroppen i takt till ytlighetens mörka och dova trumslag. Komma i trans med materialismens drog. Börja leva, börja mejsla på mitt anseende, en fasad.
Nej, jag vill inte, tror ärligt talat inte jag kan ändra mig på den punkten.
Får förpassa mig till mitt trista dike, fullt av inaktuella värden.