Vaknar till synen av två betande rådjur i skogsbrynet utanför mitt köksfönster. Somnar nu med dagens sista bild, en rosabeslöjad horisont med en nyväckt magnolia i förgrunden. Däremellan har det varit en god dag inramad av all tänkbar vårlig skönhet. Det sägs att man med åren hinner tröttna på det mesta, vanan suddar ut njutning och förundran. Men våren går väl inte att ledsna på. Varje år upplever jag den som om jag ser den för första gången. Det vackra gör mig stum, hänförd och lycklig på djupet, som att bli född på nytt.
