Tre avgörande tredjedelar

Löpning är inte bara löpning. För mig är det en investering. I mig, i min hälsa, både den fysiska och psykiska. Men den har också en djupare betydelse. 

Brukar dela in en runda i tre delar, ibland är varje del 10 min, ibland 15 och i bästa bästa fall mer än så. 

Den första sträckan går ganska långsamt, känner hur kroppen rättar in sig i den teknik jag försökt slipa på. Jag sträcker på mig, tyngdpunkten lägger sig tillrätta mitt under kroppen, överkroppen lätt framåtlutad, axlarna sjunker ner och armpendlingen känns avslappnad men bidrar ändå till löpsteget och hastigheten framåt. Bålen balanserar sen upp både under och överkropp. 

Andra delen av sträckan är enbart rytm och njutning. Tacksamhet över en kropp som fungerar och fortfarande kan ta mig framåt. 

Den sista delen brukar kännas lite jobbig beroende på hur långt jag springer. MEN då blir det viktigaste tydligt för mig. Min identitet. Vad jag identifierar mig med. Jag har personlighetsdrag, förmågor, intressen, roller som mamma, fru, vän, syster mm. 

Jag har ett förflutet, erfarenheter, misstag och framgångar. Men inget av det är jag, inget av det är min innersta kärna. Jag är mycket otydligare än så. Jag är rent liv, ett medvetande. När jag springer blir jag alltid påmind om det när hjärtat slår taktfast, när jag känner andetagen som går djupt ner i lungorna och syresätter blodet som pumpar runt i hela min kropp. När musklerna jobbar och mina sinnen är alerta och fångar upp dofter och vyer. Det är liv, så befriande enkelt. Jag är ingen teckning jag ritat ihop med mina tankar sen jag föddes. Mitt sanna jag är helt och har egentligen aldrig förändrats. 

Det behöver jag bli påmind om varje dag. Det gör löpningen.