Tänkt om en sockerkaka

Bilen hoppar fram över kullerstensgator i den lilla staden som ännu sover. Det är bara jag och solen som yrvakna dansar fram på vägarna.

Färdas med dyrbar last, tacksamt nog inget explosivt men trots det är de sprängfyllda av kärlek. Två sockerkakor, väl inpackade. Inget oskattbart i det kan tyckas men de är stoppade med värden som inte går att mäta. 

Åker en liten omväg innan jobbet för att de skall nå sitt mål, hade kunnat åka hundra mil extra utan problem. Tänk att något så litet kan innehålla något som är så mycket större, något som egentligen inte borde rymmas däri.

Är kärleken starkare än döden, frågar jag mig själv samtidigt som jag ser att jag kör minst 50 km för fort. Om jag ska svara själv på den frågan så blir svaret ja, så måste det vara, så känns det. Men tänk om livet vore lite enklare, tänk om allt jag känner på insidan kunde påverka yttre omständigheter i större grad. Tänk om jag kunde ge lite av mitt liv till någon annan, som att ge blod. Tänk om jag kunde sätta en liten ventil i själen, eller var nu livets innersta väsen bor, och låta det droppa lite i ett rör. Ge det till någon som behöver, till någon jag tycker om. 

Och tänk, om det vore så att en liten sockerkaka kunde rädda hela världen.