Synvilla?Synfel?Ålderstecken?

Det var något som inte stämde idag på morgonen. Jag var på väg att lämna min stora på förskolan när jag fick se 50-60 kor som sprang i vild panik eller skogstokig lycka, hade svårt att avgöra vilket. De sprang över ett sädesfält där gröna små späda skott precis skjutit upp över markytan. Ett fält som ligger precis intill vägen utan stängsel.  Det där kan inte vara meningen, tänkte jag för mig själv. Tyckte synd om bonden som delvis fick sin skörd förstörd knappt innan den hunnit bli något. Korna var som galna och ett tag var jag rädd att de skulle springa ut på vägen. Såg ingen människa i närheten, ingen bonde, ingen cyklist eller förbigående. Det var jag och en hel hjord lösa kor. Inte kunde jag ge mig ut själv och försöka reda upp oredan, nä jag körde vidare. Det konstiga var att när jag på sin höjd 10 minuter senare körde förbi samma ställe på väg hem, är bilden helt den omvända. Korna går lugnt och stilla i en angränsande hage med stängsel (!) och betar som om de inte gjort annat hela natten. Jag fick gnugga mig i ögonen. Hade jag sett så fel innan!? Hur kunde allt bara rätta till sig på den korta tiden, tror inte ens det handlade om 10 minuter. Kan det ändå ha varit någon i närheten som jag inte såg, och i så fall en med pondus som lyckades få ordning på de vilda kreaturen så snabbt. Nog är jag som jag är på morgonen men inte kunde jag ha misstagit mig så. Hela dagen har känslan påmint mig om att det var något med morgonen som inte stämde, hoppas innerligt att felet inte låg hos mig.