Sverige ler. Unga björkar pryder många av husen hemmavid. Nybakade studenter höjer glasen i lyckorus och den ogrumlade framtidstron lyser i ögonen. Värmen är ljuv och solen har ensamt herravälde på en ljusblå himmel. Vinden kommer bara som en lätt bris emellanåt. Blomsterprakten hänför vart jag än vänder mig och allt är lummigt grönt.
Jag kastas mellan glädje och sorg, tro och tvivel. Maktlöshet. Förtvivlan. Tårar. Skratt. Tankarna brinner. Jag känner klumpen i magen och jag känner sommarens omfamning.
Livet puffar och knuffar, vill få upp mig på fötterna igen när jag faller.
Men jag kan inte hjälpa det, i den blomstertid som nu kommer gör livet ont. Förbannat ont.
Idag är bara en sådan dag, när jag skär mig på kontrasternas sylvassa egg.
