Stjärnorna smyckar det nattsvarta och det skänker mig ro och frid Jag ligger vid ett fönster och tittar ut, upp mot en stjärnbeströdd himmel och känner mig liten. Som ett barn. Aldrig är jag tryggare än under en sådan himmel. Den påminner mig om barndomen, om nätterna hos min mormor inne i stan, där det aldrig blev riktigt mörkt. Jag gillade det, att somna med ljuset från gatlyktorna insipprande genom persiennen i fönstret. Gillade att ligga och lyssna på bilarnas avlägsna och dova motorljud. Kontrasten mot landet var påtaglig, på landet var det alltid tyst och kolsvart och det skrämde mig ibland. Ljuset tvingar bort rädsla och mörker.
