Söndagsåkare på en lördag!

Det går bra en, två och ibland tre veckor. Då känner jag inte av livskrisen jag egentligen befinner mig i hela tiden, allt rullar liksom på. Sen den fjärde veckan så har det byggts på en massa frustration, ilska och sorg som bara måste ut på nåt sätt. Det är då jag springer i backarna tills jag får blodsmak, hackar i gruset på ett överdrivet aggressivt sätt eller som i lördags, kör alldeles för fort på skogsvägarna. I lördags var det inte planerat, kom plötsligt på mig själv att sitta ensam i skrotbilen ute på en liten skogsväg. Vad händer då? Jo, under sträcka på 15 km i skogen fick jag preja 3 söndagsåkare åt sidan - en lördag! Det är ju inte ok i min värld. Jag körde så gruset skvätte, skar kurvorna med precision och tvärnitade däremellan för "sniglarna".

Kände mig inte jättetrevlig men la mig i häcken på dem och visade mig i backspegeln tills de gick åt sidan. Men till mitt försvar, det säger ju sig självt, söndagsåker gör man på en söndag. Punkt. 

Men du i den gråa kombin med en kajak på taket, ni det äldre paret i den röda välpolerade wolkswagen och till dig som körde en lika skrotig bil som jag - förlåt! Det är kanske ingen ursäkt men jag är bara lite vilsen, ledsen och frustrerad  ibland.