Som en fyr

Ibland när mörkret sänker sig över kvällen är jag lycklig, som nu. Då tänker jag inte på gårdagen och jag bekymrar mig ej heller över morgondagen. Då känns det som om nuet sveper in mig i ett svalt, behagligt och lätt sidentyg. Det positiva vinner mark i mina tankar och jag känner en oerhörd tacksamhet. Det blir tydligt hur rik jag är och hur mycket jag uppskattar just nuet. Jag behöver inte komma någonstans, ändra på något eller äga nåt nytt, jag är bara fri i stunden. Kroppens alla funktioner spelar harmoniskt vackert med varandra, som en väl sammansatt orkester. Hjärtat är dirigenten och slår taktfast till tonerna av ljuv musik. Jag känner mig till och med hel, för en kort kort stund smälter det trasiga samman och bildar en vacker tavla. Dessa helt lyckliga stunder kommer inte så ofta, rent av sällan. Jag kan tycka att de borde komma tätare så bra som jag har det, men det är inte alltid omständigheterna runt mig som väcker den djupa friden, det är något inom mig och det styr inget över. 

När detta året målat så många av dagarna i svart trodde jag faktiskt inte att jag skulle kunna bli hel och lycklig igen. Men här ligger jag nu i tystnaden och är just det. 

Jag struntar faktiskt i om jag bara får ikväll, bara en lycklig omfamning på detta året, för jag kommer vilja minnas den här kvällen och inte de övriga. Den kommer lysa som en fyr över mörkt vatten.