Rik och ändå så fattig

Vi var och fiskade igår, jag och bröderna. Trodde inte det kunde gå att fiska utan dig, vet inte om jag någon gång fiskat utan dig, inte vad jag minns i alla fall. Men nu gjorde jag det, det gick, men jag saknade dig så. Vi stod vid ån som vi brukade göra som barn.  

Det var en sådan fin kväll, solen lös, vattnet låg helt stilla och glittrade på ytan och allt var tyst förutom alla fåglars läten. Minns när du drog oss över isen på frigolit där, din galning.

Ibland under kvällen tyckte jag mig ana din närvaro, men jag var aldrig helt säker. Såg du oss? Såg du när Jörgen drog en gös? Jag ville så gärna berätta det för dig, skicka en bild. Tror du hade blivit lite impad. Det är så tomt utan dig här. Jag går nästan sönder, försöker vara stark men jag lyckas bara ibland. 

Jag är så rik, har så många människor runt mig som jag älskar och som älskar mig. Trots det känner jag mig så fattig nu utan dig. Johan, jag önskar så att du inte hade behövt gå, du fattas mig.