Mitt odjur

Med risk för att någon kommer tro att min blogg blivit "såld" ( som om någon hade något att vinna på att ha reklam på min sida! ) måste jag trots att jag inte får betalt, prisa min gräsklippare, " klippon". Inget, inget hindrar hans framfart på min gräsmatta. Vår trädgård ser inte ut som en fotbollsplan, de plana ytorna är få, kanterna är många och slänterna likaså. En åkergräsklippare, som vi hade innan, är inget för denna typ av gräsmatta. Det krävs vanlig hederlig mänsklig styrka och ett odjur till gräsklippare, och nu har vi hittat rätt. Den var dyr i inköp men helt klart värd mer än vad vi betalade. Jag är inte mycket för de här robotarna som numer finns att se i de flesta trädgårdarna. Kanske att en sådan skulle klara av vår matta, men jag vill gärna svettas, svära och frusta mig fram över vår 2000 kvadratmeter stora trädgård, och det kan jag säga, är en fröjd med "klippon". Idag körde jag in i ett decimeterhögt järnrör som jag inte hade koll på, det lät rejält när knivarna slog emot metallen och jag trodde det var kört. Men klippon fortsätter som om det varit sockervadd jag kört emot. Han är helt enkelt grym. Idag var jag så lyrisk när jag dansade fram över gräset att jag lovade Klippon en sak. När dagen kommer då han klipper sitt sista strå, för den dagen kommer ju komma, fast den just nu känns väldigt avlägsen. Då skall jag ge honom en värdig begravning och inte slänga honom i någon container tillsammans med annat skrot. Det  enda som stör mig är att namnet inte gör honom rättvisa. Klippo, låter som en söt kattunge när det egentligen är en blodtörstig tiger vi pratar om. Han borde heta, "the beast" eller något liknande. Ja, ja, kan stå ut med namnet när klippkraften är snudd på gudagiven. Så går ni i köpa gräsklippartankar, köp en Klippo! Mitt råd.