Lite lättare nu

Jag åker genom ett snötäckt samhälle. Slirar lite i den blöta snön på vägen och håller undan för den mötande plogbilen. Ser en morgonpigg kvinna i gatlyktornas sken, hon är ute och motionerar trots det dåliga underlaget. Det faller ett snöblandat regn från himlen och det mesta, även en del av snön är grå och smutsig. 

Men det går lättare nu. Allt går lite lättare. Det känns och märks så tydligt i hela kroppen. Som en kramp som släpper, som en sol som väcker min själ och fyller den till bredden med ljus. När gastkramande oro och rädsla lossar lite på sitt järngrepp, öppnas utrymme för liv. Jag börjar tänka på saker som gör mig glad, känner lust och glädje och har mer ork i allmänhet. 

Som ljuset sakta sakta börjar inta tillvarons rum igen, börjar livet vända långsamt mot något bättre. Försiktigt och på stapplande ben väcks ett hopp om ytterligare värdefull tid. Det är skört och ovisst men jag kan inte undgå att slappna av. Det är skönt. Tid för vila. Så välbehövlig tid för vila.

Januari är vanligtvis inte min favoritmånad, men jag kan inte annat än sväva lite på hoppet, tron och lyckan. Kanske kraschlandar jag imorgon, men det får vara värt det.

Som en god vän en gång sa till mig, "jag gillar egentligen inte den här tiden på året, men just nu har faktiskt en januarimånad blivit en av mina bästa månader nånsin".

Precis så. Kanske det blir precis så, även för mig.