Lätt meningslöshet

Jag vet egentligen att mina dagar inte är meningslösa, jag får betyda något för några, det är mest vardagens rundgång som ibland får mig att bli smått tokig. Idag har jag dock inte krävt av livet att förklara sin mening. Trots att det har känts som att sitta på ett meningslöshetens tåg med vardagssysslorna i ett fartsträck utanför fönstret, har jag varit ganska nöjd med den resan. Andra dagar är jag mer rastlös, jag vill bara komma fram, till någon slutstation där betydelsen och meningen med allt avtäcks. Trots att jag hittills aldrig nått fram dit så strävar jag oftast efter det med en idiots envishet. Kanske finns det ingen mening, kanske finns den men väl dold, kanske avslöjar den sig bara när jag slutar söka den. Jag vet inte. Jag vet inte svaret på frågornas fråga, vad som är meningen med allt. Just idag har det inte stört mig, jag har upptäckt att meningslösheten kan som en motvikt till meningsfullhet vara ganska lätt att bära. Jag måste inte försöka fly den med all min kraft utan snarare vila i den. Meningsfullheten kan lätt bli tung att bära om det inte görs på rätt sätt. Meningslösheten är lätt, lite lekfull nästan, i sin sorglösa naiva klädnad. Med risk för att låta lite skruvad, dum och obegriplig kan jag meddela att jag idag har varit lyckligt meningslös.