Kriget ingen önskade

Sjön ligger krusande grå. De små vågorna slår mot de karga klipporna vid stranden. Vattnet är i rörelse på ett lugnt och rytmiskt sätt men trots det gör det mig orolig. Molnen nästan snuddar vid mig, de hänger lågt och släpper inte igenom solen. Hjärtat värker. Vissa dagar gör livet så ont att  jag försöker fly. Tårarna tränger ut trots att jag krampaktigt försöker hindra dom. De rinner längs mina kinder på väg till jobbet. Smärtan äter upp mig och jag orkar inte kriga, inte idag. Men trots min inre trötthet, uppgivenhet och förtvivlan måste jag ge mörkret motstånd. När den kraften inte finns, när jag inte orkar kriga i det här förbannade krig som jag aldrig aldrig ville in i, vad gör jag då? Vart vänder jag mig, vart kan jag fly och gömma mig. Vart? Jag undrar bara. 

Finns det någon dold skyttegrav att vila ut i, finns det en upplyst glänta i snårskogen eller en källa nånstans att släcka min törst vid. Finns det? Jag hittar inte dit. Jag letar men hittar inte dit. Jag är ett så lätt byte i det här kriget som ingen av oss önskade. 

Jag saknar strategi, rustning, mod och kraft. 

Jag vill ju inte slåss, jag vill bara leva