Jakten på lycka

Han gick först förbi oss, något rund om fötterna, för att sedan vända om och styra de stapplande stegen tillbaka till där vi satt.  Vi avnjöt en glass i skuggan på en av sommarens varmaste dagar. Mannen ville prata, och vi lyssnade en stund. Han pratade engelska och i hans något alkoholpåverkade tillstånd var det  stundtals svårt att förstå. Mannen hade stil men ändå inte. Det gick att se att han var förmögen men det låg något förfallet över hela hans uppenbarelse. Skinnskorna var nertrampade i hälen och fungerade numer som tofflor. Han pratade vitt och brett om alla miljoner euro han ägt och investerat i företag runt om i hela världen. Åsikter om tyskarna, fransmännen och platser han varit på vädrades fritt. Jag fick intrycket att han sökt lyckan och livets mening överallt, men inte var han särskilt lycklig inte. Vår tid började ta slut, vi förklarade att vi hade en tid att passa och så skiljdes vi åt. Jag vände mig om innan jag rundade gathörnet och såg hur han med en pilsner i handen och en i varje byxficka hasade sig in i en av stadens kyrkor. Den stod öppen för honom. Kanske hittar han rätt tillslut, kanske det innanför kyrkans väggar finns det han sökt efter i världens alla hörn.