Jag och en svart audi

Det kunde slutat illa idag. 

Min tjurskallighet kunde ställt till det rejält, men jag tycker inte det var den det var fel på i första hand. Jag ligger i omkörningsfilen med en jätte till lastbil bredvid mig, kör i bekväma och tillåtna 120 km/h. Då får jag se hur en svart Audi av nyare modell torna upp sig som ett åskväder i backspegeln. Den blinkar med helljusen och vill få mig ur vägen, men vart? Jag kan ju gärna inte köra in i lastbilen bredvid för att han i audin nu bara MÅSTE köra snabbare än mig. Kan inte förstå dessa människor som tror de köpt en egen gräddfil vid köp av viss sorts bil. Jag blir som ett trotsigt barn i sådana lägen, motvalls på alla tänkbara sätt. Jag sänker hastigheten till hundra med risken att få honom i häcken, jag ser nu hur nävarna börjar dyka upp i rutan bakom mig. Motvalls blir mer motvalls. När jag väl kommit om lastbilen svänger jag tillbaka in i högerfilen i irriterande långsam fart. Hade han där bakom legat på behörigt avstånd hade det gått bättre, nu slutar det med att audin hamnar i vägrenen och rör upp ett jättemoln av grus och damm, och kör man i 160 km/h så gör det inte väl på lacken. Jag kan nästan höra svordomarna som slår mot rutan i den nu inte lika blanka audin, om blickar kunde döda hade jag legat som en blöt fläck där på motorvägen. Kanske var det inte min sak att lära honom en läxa, jag kunde bara inte låta bli.