Jag är övertygad om att det räcker

I en röd liten stuga på landet är livet vackert. Julen smyger sig på och jag kan faktiskt, trots allt, känna lite stämning. Att känslor från barndomen gör sig påminda och jag försöker minnas mina jular under uppväxten. Förväntan i luften som gick att ta på, hur svårt det var att somna kvällen innan den stora dagen, dofterna, pyntet och maten. Nu har den tiden flytt och jag får nu försöka återskapa lite av det som gjorde mina barndomsjular så speciella. Nu har jag två egna döttrar som det glittrar lite extra i ögonen på när julen står för dörren. Ibland känner jag det kravfullt, jag vill att de ska få uppleva en perfekt jul, så nära det går att komma i alla fall. Men jag har släppt lite på "bördan", julen blir nog speciell för dom i år också, just för att de är barn. 

I en tid, när materialismens fana vajar högt över ett samhälle som kallnar, ligger jag lågt. Nära marken. Med kinden mot jorden, mitt ursprung. Där frågar jag mig vad som är viktigt, vad behöver jag i livet, vad vill jag med julen? Lite värme, lite kärlek, lite mat och brinnande ljus. Kanske låter det präktigt och helylle. Men just dessa ting, räcker gott för mig.