Jag är inte glad

Se hit alla soldyrkare och näthatare, nu ska jag skriva något provocerande. Just nu förbannar jag våren och det soliga vädret, jag hade hellre sett att det regnade, dagarna igenom. En liten del av det beror på att den kliar något enormt och får mitt huvud att kännas som en vattenskalle. Men den huvudsakliga anledningen till solhatet är att den  skriker till mig att vara lycklig, aktiv och sprudlande. Men jag är inget av det, jag är inte glad, jag är mer förtvivlad än jag varit på länge. Totalt förkrossad. Jag är så ledsen och jag kan inte vara något annat just nu. Inget pepp i världen kan lyfta mig, så låt mig ligga i mitt leriga dike med ansiktet tryckt nedåt. Jag tänker INTE resa mig och skaka jorden från min kropp och gå med blicken lyft uppåt vad som än händer. Nä, sådant käckt passar inte nu. Till och med solen hamnar ju i skuggan, hur nu det är möjligt. Men jag är egentligen inte rädd för detta mitt känsloläge, jag vet att jag kommer ta mig upp igen, men inte nu. Sannerligen inte nu! Sådan är min osminkade verklighet, så snälla, ge mig en regnig dag! Vi skulle harmonisera, inte bra kanske, men så mycket bättre.