I wish

Inte nu. Inte här. Inte idag när alla siffror måste bli rätt och min hjärna måste vara skärpt. Inte på jobbet där telefonen ringer hela tiden och när jag har en deadline att förhålla mig till. Än så länge är jag själv på jobbet men snart kommer alla och då kan jag inte sitta och gråta utan att skapa uppståndelse. Blicken fastnar på morgonhimlen utanför fönstret som klyvs av ett rosa fyrverkeri. Ser inte att den är vacker. Blicken är suddig. Tårarna rinner inte men de vattnar mina ögon och gör synen oskarp. Försöker hålla ihop men det är snudd på omöjligt. Knarkar sötsaker långt innan frukost, inget bra val men nöden har ingen lag. Känner mig smått knäsvag. Oron kväver mig och sorgen tynger mig nåt oerhört. 

Inte nu. Inte idag. Kan det inte vänta tills jag kommer hem åtminstone. 

Tillslut rinner tårarna i alla fall. Sneglar på hjärtstartaren som hänger borta i korridoren på jobbet. Undrar för mig själv vad den skulle ge för effekt på ett hjärta som slår, fast som känns dött. Kanske inte ska testa det. Men tanken har slagit mig flera dagar i rad nu. Kanske skulle värken på insidan försvinna. Kanske skulle allt startas om. Kraften skulle fyllas på och livet kanske skulle bli lite lättare att leva. 

Vem vet. Något säger mig att jag tillslut kommer bli så förtvivlat desperat att jag blir beredd att testa.

Tvingar mig tillbaka till arbetet jag bara måste utföra. Ibland nynnar jag högt men för det mesta bara tyst inom mig, refrängen på en av Ola Salos låtar. 

"I wish that someone could call and tell me this night is over.."