Kom inte och säg till mig att tänka positivt, att inte sluta hoppas, tro eller be, för det går inte. Jag klarar inte av att vara stark. Med huvudet under ytan ser jag inga stjärnor, inget ledljus, inget slut på det som dränker mig. Jag ser inte de vackra omgivningarna som omger den svarta sjö jag nu sakta sjunker ner i. Inte idag. Något förlamande och paralyserande äter sig in i min själ.
Morgonen slog mig till golvet.
Kroppen skakade och och tårarna ville inte sluta rinna. Jag fick svårt att andas. Smärtan och sorgen urholkar hela mitt väsen. Jag är inget. Bara ett tomt skal.
Snälla, gå inte dit jag inte kan följa.
