Förlåt - ett tveeggat svärd

Jag hör det igen - "förlåt". Det låter som en svordom. Ordet förlåt kan nog vara det mest förlösande ordet att säga och höra men också något av de tunnaste.  

Det ska vara svårt att säga sjungs det om. Min erfarenhet är att det sägs för lättvindigt. Men jag tror att det finns ett lätt och ett svårt förlåt. Det lätta går förbi dig som en skugga utan ansikte eller känns som ett glas vatten som inte släcker nån törst. Det svåra går på djupet, det vattnar öknen, det skapar ett klimat för fortsatt vandring och växtlighet. Det svåra genuina förlåtet känns tydligt. 

Skillnaden mellan de två tror jag är att det "lätta" kan du säga och mena till en viss grad, men det kräver egentligen inget av dig, det styrks inte av något synligt. Det svåra sägs och följs upp av någon slags förändring. Det kan bli jobbigt, att visa färg, ta ställning, göra val osv. Men det "svåra" förlåtet är det enda jag vill höra och kunna säga själv, annars blir det bara ytterligare ett ord för mycket bland alla andra. 

Inget förlåt utan förändring, precis som det inte finns äkta kärlek utan handling.