Ett minfält av röda ekologiska druvor

Ett proffs på sorgarbete skulle säkert ha ett namn på fasen jag befinner mig i nu, själv kan jag bara säga att den gör förbannat ont. Allt minner om dig, allt. Jag skulle inte säga att jag söker dig medvetet, minnena bara drabbar mig som hårda slag i magen vart jag än vänder mig. Trots att jag håller mig så aktiv och alert som jag bara orkar så kan jag inte parera minorna som detonerar inom mig hela tiden. De gör djupa sår som värker.

När jag tänker på barndomen nu så känns den trasig, jag vill helst inte närma mig den i tanken. Konstigt kan jag tycka, för den var ju hel. Om nätterna jagar konstiga drömmer mig. Drömmar om knölar hit och dit, konstiga människor, har jag tur ser jag dig där ibland – då blir jag alltid glad trots att drömmen kan vara smått kaotisk i övrigt. Jagar är helt rätt ord, för på morgonen när jag vaknar känner jag mig ofta utmattad, som att sömnen inte gett mig den vilan jag behöver.

Det är svårt att lösa korsord, att vila innan elva-kaffet och att vila efter lunch. Jag gör det ändå ibland men jag saknar snarkningarna, saknar ditt finurliga leende när du vaknade efter att jag suttit vaken en stund och då du sa att du kände dig pigg.

Att vara hemma i sitt barndomshem är till och med svårt, inte för att jag har något emot att träffa mina föräldrar men minorna detonerar så tätt där vilket gör mig lite anspänd innan jag åker dit och trött när jag åker därifrån. Jag ser dig i deras garage, i trädgården, minns ditt sovrum, dina arbetskläder och de gamla pingisracken får mig att kippa efter andan.

Det är en fas, det är en fas, det är en fas, bara lugn. Fas betyder att det är något övergående, jag måste hela tiden försöka övertyga mig om det, för i det här stadiet kommer jag inte kunna stå upprätt särskilt länge till.

De röda ekologiska druvorna är så goda nu och säljs till ett hyfsat pris. Jag är allergisk mot så många frukter så att käka druvor känns viktigt och jag vill bara ha de ekologiska. Alltså käkar jag dem som en galning. Men hör, inte ens de kan jag äta utan att det gör ont. Det känns som att äta minorna och sen känna de explodera inom en. Du måste köpa de ekoloigka druvorna Tina! Jaa, sluta tjata om det, jag VET vid det här laget vad du vill ha, du kan vara lugn. Vi skojade ofta om det, nu kan jag knappt äta dem.

Jag vet vad du skulle sagt till mig i min sorg nu, om du kunnat, men jag är ledsen att göra dig besviken bror, för jag kan inte leva så än. I julas sa du just de orden jag tror du skulle säga till mig nu också, och jag försöker verkligen nå dit, men nu måste jag först över mitt minfält fullt av röda ekologiska druvor.

Sen hoppas jag att nästa "fas" tar mig närmare din önskan.