Ett halsband av ädelstenar

Jag har länge tänkt skriva en text om mina syskon, men har inte riktigt orkat. Men nu tänkte jag ge det ett försök. 

Vi är en skara på sex individer och jag har, så länge jag kan minnas värdesatt dem oerhört. Det skiljer något drygt år på oss alla. Tätt uppväxta, tätt sammanflätade från början. Ibland ser jag på oss som en flock vildhästar, fast vi är inte så vilda, har väl aldrig varit det egentligen. Tycker mer vi har en ganska mild framtoning. Det har aldrig direkt funnits några djupa sprickor i relationerna, vi har aldrig haft någon anledning att bråka, inte på det där riktiga sättet. Sen har livets olika faser gjort att umgänget har skiftat i intensitet, men aldrig som jag upplevt det, bleknat på något vis. 

Vilken skatt det är. Vad glad jag är över att få ha det så. Tryggheten i att ha den stora familjen runt sin egen lilla. 

Det senaste året har vi återupptagit syskonträffarna, som var mer vanligt förekommande innan barnen kom in i bilden. Då träffas vi bara vi, flocken, gänget som hängt med nu ett tag. Det blir aldrig tråkigt. Finns aldrig något glapp att ta igen. De starka banden bara finns där, det är en så speciell känsla. Jag har aldrig varit fattig, när jag tänker efter, aldrig. 

Sex av ädelstenarna i mitt livs halsband är definitivt mina syskon. Jag älskar dem högt.

Är nu smycket på väg att slitas av? Jag vill inte tro det, kan inte ta in det. Det drar och sliter i kedjan hela tiden, men just nu är jag ganska övertygad om, att vad som än händer kommer det inte brista. Vi alla har under detta året försökt vårt bästa att skydda den som just nu fryser, försökt sluta om som en skyddande mur mot de isande vindarna, och säkert lyckats till en del. Men aldrig kan vi helt hindra livets skeende att blåsa. Smärtan är nu snudd på outhärdlig och kommer dagen då ingen återvändo finns, bli än värre. Jag tror det kommer kännas som att förlora en kroppsdel. Som att någon sliter av ena armen på mig. 

Men just nu tröstar jag mig med, att tiden utvisat så långt, att smycket kommer förbli intakt, det håller, det är av ädlaste sorten.