Jag har ett brott på min tidslinje. En händelse. En vändpunkt. En diagnos.
Då förändrades allt, som jag upplever det, till det sämre. Ett mörker som jag innan inte ens visste fanns, blev min vardag. Parallellt med detta elände har allt gott hänt mig. Ett sidospår av ljuvlighet genom träsket. Sen den dagen när allt brast har inget skett av egen kraft. Kraften inom mig är inte min egen, den ges mig på konstgjord väg. Trots det har livet belyst mig, det goda har sökt upp mig och kastat sina kronblad framför mina smutsiga fötter. Livet har smyckat min brist, min svaghet och kamp. Det är nåd. Ett livets under.
