En vilsen surrande fluga

Min bror, vad av mig tog du med dig när du dog? Det är så tydligt att jag förlorat någon av samma kött och blod. Min inre karta ritas om, det fattas en länk i kedjan och något fysiskt i mig måste saknas. Det kommer dagar när vilsenheten är extremt påtaglig, då känns det som om jag har en fluga inom mig som förgäves söker det som försvunnit. Som försöker orientera sig i en terräng som inte alls är sig lik. Det surrande ljudet driver mig till galenskap. Jag försöker acceptera, försöker gå vidare, men flugan lämnar mig inte ifred vilket gör att jag har svårt att finna någon ro i mitt "nya liv". Vissa dagar har jag tänkt tanken att en röntgen kanske skulle ge mig svar. Kanske skulle den visa på ett tomrum nånstans. När barnen nämner ditt namn, vilket sker väldigt ofta, hugger det till nånstans i mellangärdet. Kan det vara där det fattas någon kroppslig del, för det gör ont på en särskild punkt när något minner om dig. 

När du dog, dog något i mig, jag är bara så vilsen utan dig. Kommer jag tillslut slå rot i den nya jorden, kommer flugan stilla sig och lämna mig ifred? Bara tiden har svaret på den frågan.