En dag när morgonen kom med ljummen vind. Den svarta koltrasten bökade i en samling vissna höstlöv, solen sprängde molnen och en försommarkänsla spred sig i sinne och kropp. Då tog lyckan och en själslig vila över. Kriget har tröttat ut mig, gjort mig sliten och mörk, men nu slåss jag inte lika intensivt. Det råder en egendomlig men alldeles ljuvlig paus i eländet. Helt plötsligt får det vackra en chans att komma upp till ytan och bjuda mig njutning. Fåglarna sjöng lyckliga toner från träden, jag såg en mängd rosa blommor mot bakgrunden av ett stort blått vatten. Trafiken kändes snällare och asfalten inte lika svart. Och när jag närmade mig staden visste jag att den här dagen skulle bära , inte brista