Här följer dagens mest skruvade fundering född ur en sann saknad. Tänk om det finns någon där ute, någonstans, som funderar på att ta reda på hur mycket en människa kan fika oavbrutet innan döden tillslut slår till, typ en professor eller forskare. Om jag då skulle bli tvingad, utvald eller av någon oförståelig anledning anmäla mig frivilligt, så skulle mitt krav vara att få välja ett fik. Då skulle det utan tvekan bli Ebbas fik i Helsingborg. Om somrarna saknar jag det stället, önskar att det låg lite mer nästgårds. Fast kanske tur att så inte är fallet då min karaktär är näst intill obefintlig. Har ni vägarna förbi Helsingborg, missa för Guds skull inte Ebbas fik!
