Jag står och vilar huvudet i mina händer, hängandes på ett gammalt skåp i lämplig höjd. Sneglar trött ut i en regnig dag, diset ligger som ett dåligt humör över sommargrönskan och jag kan inte annat än stämma in i vädrets toner. Jag är trött. Så trött. Min blick vill inte fästa på något och jag klarar inte av att tänka en vettig tanke. Mitt tålamod brister, jag bråkar med barnen. Springer runt som en hjärtlös robot och utför alla måsten. Det är ändå ok, eländigt ok. Försöker bara acceptera dagens titel, trött och grå, och det finns en viss vila i den acceptansen. Dagen försvinner förbi mig, ingen dag att minnas men ej heller att förtränga.
En dyig grå dag, men jag bottnade och det är bra.
