Bara inte
11.09.2014 22:43
Jag är så rädd för allvaret. Vill inte att mina barn skall få uppleva något som lägger lock på lekfullheten, som tar död på livfullheten, nyfikenheten och ändar busen och rackartygen. Trots att jag vissa stunder blir alldeles tokig på alla upptåg.
Jag vill inte att de ska hämmas av något. Utan bara fortsätta att vara självklart oförstörda. Vet inte varifrån den rädslan har kommit men den gör mig näst inpå förlamad ibland. Betyder det att jag inte vill att de ska bli vuxna. Tror kanske det, jag både vill att de ska växa upp och inte. Bara de får behålla barnet inom sig, helt och alert. Bara de förblir lyckliga, älskade och livfulla. Att vara mamma måste vara den mest ängsliga rollen av dem alla.
Det vore så hemskt att helt plötsligt se svårmodet speglas i deras ögon.
Att upptäcka att glädjen en dag försvann. Att något bortom min räckvidd skulle förmörka den ljusa oskyldiga barnasjälen.
Bredvid rädslan för allvaret går en annan rädsla, hand i hand. Att själv, omedvetet, med mitt sätt att vara förälder bli den som lägger locket på.