Blogg
29.10.2015 20:46
Jag gillar inte att du ska resa så långt bort, samtidigt som jag känner en obeskrivbar glädje för din skull, att det blev möjligt, att ni ska få njuta och få lite semester från allt en kort tid. Men jag är så van att leva dagarna och veta att du finns där en liten bit bort, förbi skogen, genom den...
29.10.2015 12:49
Allt är rätt bra. Lite vanligt bra. En höstmorgon när månen ler starkt och lite blygt bakom en tunn molnslöja, känner jag mig positiv och lite glad. Jag har märkt det nu den senaste tiden hur jag vissa dagar faktiskt är lite uppåt. Tro mig, de dagarna sticker ut och det är bara så det är nu. De...
26.10.2015 20:46
Tröttheten äter upp mig vissa dagar. När kvällen kommer och barnen somnat kan jag nästan känna mig illamående. Tänker då på att jag kanske borde läsa en god bok med en kopp te framför brasan, eller göra köttbullar, se en bra film eller just det, ut och motionera - höstmörkret till trots. Men det...
23.10.2015 07:59
Jag kisar ut i natten. Ser höstlöven på trappan fara hit och dit, otämjda i vinden. Lampan lyser upp en liten del av trädgården, men i övrigt är det kolsvart. Inga stjärnor, ingen måne, ingen synlig rymd. Bara mörkt. En kväll när jag varken känner glädje eller sorg. Med en rinnande näsa vandrar jag...
18.10.2015 21:50
En fin höstdag i oktober styr jag kosan mot stadens sjukhus, igen. Tänk att jag kan längta till ett ställe som jag annars helst undviker, bara för att någon jag gillar finns där. Då förvandlas det till en av de bästa platserna att hänga på, trots omständigheter jag helst sluppit. På väg dit ser jag...
15.10.2015 08:29
Det är särskilt jobbigt om kvällarna nu. När mörkret kommer tidigare, dagarna krymper och det tycks som tillvaron tränger in mig i ett hörn. Jag blir orolig lätt, för allt, mer än vanligt. Önskar så att jag hade något fast underlag att vandra på, men allt gungar för tillfället, allt jag brukar...
12.10.2015 11:39
Orden börjar sina. Verkligheten börjar delvis bli för svår för att kunna klä och beskriva. När jag försöker, tar det stopp. Alla tvingades vi ut på en resa som vi helst hade sluppit, men den valde oss. Nu sitter vi på förtvivlans tåg och kan inte kliva av. Mot okänt slutmål och vi vet inte ens vad...
09.10.2015 21:18
Jag går sönder.Bit för bit.För varje steg.Längs vägen.Jag började inte.Resan hel.Vad blir kvar?Av mig sen.Bara skärvorna.När spegeln rämnar.Bilden av mig.Förblir.Alltid trasig.
05.10.2015 20:25
Som sorgen och rädslan låg över mitt hjärta, låg diset över morgonen. En heldag skulle spenderas på bästa sätt , med hela min familj, och trots det började jag den på sämsta tänkbara vis. Så rädd. Rädd att det skulle bli sista gången familjen samlades komplett, rädd att snart behöva förlora en del...
03.10.2015 20:54
Hösten ser fin ut, därute, utanför mitt fönster. Orangegula löv mot den blåa himlen och solen som andas en varm gul ton över landskapet. Ett ljus som når in till mig där jag står men inte in till det innersta i mig. Där inne går det trögt i kylan och mörkret och jag saknar mitt gamla liv. Livet...